turordning

Svenska

Substantiv

Böjningar av turordning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	turordning	turordningen	turordningar	turordningarna
Genitiv	turordnings	turordningens	turordningars	turordningarnas

turordning

1. ordningsföljd som bestäms genom någon regel

   Ansökningar behandlas i turordning efter när ansökan kom in.

   2006 (24 jan): Piloterna befarar nya tuffa sparkrav (GP):

   [...] [E]n förutsättning för det ekonomiska avtalet var att man fick behålla sin så kallade senioritetslista som innebär att samtliga piloter i de tre länderna har en gemensam turordning för såväl uppsägningar som befordringar.

   Vanliga konstruktioner: turordning, i turordning

   Se även: i tur och ordning

Översättningar

ordningsföljd som bestäms genom någon regel

• finska: vuorojärjestys
• tyska: Reihenfolge ^(de) f