Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av turordning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ turordning turordningen turordningar turordningarna
Genitiv turordnings turordningens turordningars turordningarnas

turordning

  1. ordningsföljd som bestäms genom någon regel
    Ansökningar behandlas i turordning efter när ansökan kom in.
    2006 (24 jan): Piloterna befarar nya tuffa sparkrav (GP):
    [...] [E]n förutsättning för det ekonomiska avtalet var att man fick behålla sin så kallade senioritetslista som innebär att samtliga piloter i de tre länderna har en gemensam turordning för såväl uppsägningar som befordringar.
    Vanliga konstruktioner: turordning, i turordning
    Se även: i tur och ordning

Översättningar

redigera