tungel

Svenska

Substantiv

Böjningar av tungel 1	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tungel	tunglet	tungel	tunglen
Genitiv	tungels	tunglets	tungels	tunglens

tungel

1. (himlakroppar, ålderdomligt, dialektalt) måne

   Jämför: tunglet

2. (astronomi) synodisk månad, lunation, månmånad

Etymologi: Av fornsvenska tungel (”himlakropp”), av fornnordiska tungl (”måne”), av urgermanska *tungl-, av ovisst ursprung. Besläktat med isländska tungl, gotiska tuggl (”stjärna”), fornsaxiska tungal, fornhögtyska zungal och fornengelska tungol.

Sammansättningar: distungel, hösttungel, jultungel, sommartungel, vintertungel, vårtungel

Översättningar

se måne

Fornsvenska

Substantiv

tungel n

1. (astronomi) himlakropp

   Synonymer: himiltungel

   Etymologi: Av fornnordiska tungl (”måne”).