transit

Se även Transit.

Svenska

Substantiv

Böjningar av transit	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	transit	transiten	transiter	transiterna
Genitiv	transits	transitens	transiters	transiternas

transit

1. (transport, juridik, endast i singular form och ofta i sammansättningar) transport av gods eller persontransport mellan två länder genom något annat land (utan extra avgift för genomförseln eller obligatorisk tull- och passkontroll)

   2020: Dagens Nyheter:

   [...] redo att granska pass, viseringar och andra relevanta dokument, helt enligt den gränskodex som råder i vanliga fall. Tillkommer gör den nya förordning som stipulerar att grundregeln är att endast svenska medborgare eller personer som redan är bosatta i Sverige får komma in och därmed återvända hem. Även den som befinner sig i transit – som ska byta flyg för att ta sig hem till något annat EU-land – får passera.

   Etymologi: Av latinska transeo.

   Sammansättningar: landtransit, sjötransit, transitavgift, transitbefordra, transitförsända, transitgods, transithall, transithamn, transithandel, transitlager, transitland, transitlast, transitpassage, transitpost, transitrutt, transittull, transitvara, transitvisum, transitväg

   Synonymer: transitering, transito, transitotrafik, transittrafik

   Se även: transitera

   Jämför: permittenttrafik

2. (astronomi, astronomisk transit) mindre himlakropps passage framför större, relativt en betraktare med blicken fäst på den större himlakroppen

   Synonymer: astronomisk passage

   Sammansättningar: stjärntransit, transitinstrument

Översättningar

transport av gods eller persontransport mellan två länder genom något annat land (utan extra avgift för genomförseln eller obligatorisk tull- och passkontroll)

• tyska: Transit ^(de) m

mindre himlakropps passage framför större, relativt en betraktare med blicken fäst på den större himlakroppen

• tyska: Transit ^(de) m

Engelska

Substantiv

Böjningar av transit	Singular	Plural
Nominativ	transit	transits
Genitiv	transit's	transits'

transit

• uttal: ˈtɹæn.zɪt

1. det att korsa, färdas över eller igenom (något)
2. (transport) transportmedel för persontransport eller godstransport

   Hyponymer: bus, train, tram/streetcar, railway/railroad, tramway, trolley, metro, subway, underground

3. (astronomi, kortform av astronomical transit) mindre himlakropps passage framför större, relativt en betraktare med blicken fäst på den större himlakroppen
4. en typ av teodolit
5. enslinje

Verb

Böjningar av transit	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	transit	transits	transit
Preteritum	◀	transited	▶
Perfektparticip	◀	transited	▶
Presensparticip	◀	transiting, vard. transitin'	▶

transit

1. korsa, färdas över eller igenom (något)
2. (med ett visst transportmedel) transportera människor eller gods mellan två platser
3. (intransitivt, om en himlakropp) passera framför större himlakropp, relativt en betraktare med blicken fäst på den större himlakroppen

Franska

Verb

transit

1. böjningsform av transir

Latin

Verb

transit

1. böjningsform av transeo