Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av torva  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ torva torvan torvor torvorna
Genitiv torvas torvans torvors torvornas

torva u

  1. litet stycke uppgrävd gräsmatta (grästorv); stycke av skördad torv
    Bonden bak plogen har plötsligt sett något föremål glimma i solen, när billen vänt torvan.
    I mitten av den omvända torvan stötes med spettet ett hål, vari plantan nedsättes.
    Efter användandet skottas gropen igen, och torvorna läggs över.
    Besläktade ord: torv
  2. (bildligt) hemort, hembygd, plats där man bor och livnär sig eller är begravd, åker, tomt, gård
    Men det mödosamma i bondens liv, bondens kärlek till torvan — det hade han glömt.
 
Se även tesaurus: Jordbruk, Land