torva

Svenska

Substantiv

Böjningar av torva	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	torva	torvan	torvor	torvorna
Genitiv	torvas	torvans	torvors	torvornas

torva u

1. litet stycke uppgrävd gräsmatta (grästorv); stycke av skördad torv

   Bonden bak plogen har plötsligt sett något föremål glimma i solen, när billen vänt torvan.

   I mitten av den omvända torvan stötes med spettet ett hål, vari plantan nedsättes.

   Efter användandet skottas gropen igen, och torvorna läggs över.

   Besläktade ord: torv

2. (bildligt) hemort, hembygd, plats där man bor och livnär sig eller är begravd, åker, tomt, gård

   Men det mödosamma i bondens liv, bondens kärlek till torvan — det hade han glömt.

Se även tesaurus: Jordbruk, Land