tocken

Svenska

Pronomen

Böjningar av tocken		Positiv
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	tocken
	Neutrum	tocket
Bestämd singular	Maskulinum	–
	Alla	tockna
Plural		tockna
		Predikativt
Singular	Utrum	tocken
	Neutrum	tocket
Plural		tockna
Kompareras inte.
Adverbavledning		(tocket)?

tocken

1. (dialektalt) sådan, på så vis, så, sådan där

   1838: Kapellet, Carl Jonas Love Almqvist:

   I fall, jag tänkte bara, om herr pastorn icke skulle försmå en fattig klockargubbe – så har jag en enkel – mycket enkel middag att bjuda på, tocken som fattigt och sämre folk kan ha.

   1928: Anna Svärd, Selma Lagerlöf:

   – Vad i hela väla ska en kunna bju’ en tocken storkarl?

   1976: Prästungen, Göran Tunström:

   Å te ett tocket land kan di föll int var så noga mä hocker di tar ut.

Etymologi: Av fornsvenska þōlīkin (”dylik”) bildat ur þōlīker. Jämför þȳlīker (”dylik”).

Varianter: tåcken

Substantiv

tocken

1. böjningsform av tocke