SvenskaRedigera

PronomenRedigera

Böjningar av tocken  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum tocken
Neutrum tocket
Bestämd
singular
Maskulinum
Alla tockna
Plural tockna
  Predikativt
Singular Utrum tocken
Neutrum tocket
Plural tockna
Kompareras inte.
Adverbavledning (tocket)?

tocken

  1. (dialektalt) sådan, på så vis, , sådan där
    1838: Kapellet, Carl Jonas Love Almqvist:
    I fall, jag tänkte bara, om herr pastorn icke skulle försmå en fattig klockargubbe – så har jag en enkel – mycket enkel middag att bjuda på, tocken som fattigt och sämre folk kan ha.
    1928: Anna Svärd, Selma Lagerlöf:
    – Vad i hela väla ska en kunna bju’ en tocken storkarl?
    1976: Prästungen, Göran Tunström:
    Å te ett tocket land kan di föll int var så noga mä hocker di tar ut.
 
Etymologi: Av fornsvenska þōlīkin (”dylik”) bildat ur þōlīker. Jämför þȳlīker (”dylik”).
Varianter: tåcken

SubstantivRedigera

tocken

  1. böjningsform av tocke