tjuvstryker

Svenska

Substantiv

Böjningar av tjuvstryker	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tjuvstryker	tjuvstrykern	tjuvstrykrar	tjuvstrykrarna
Genitiv	tjuvstrykers	tjuvstrykerns	tjuvstrykrars	tjuvstrykrarnas

tjuvstryker u

1. skurk, lymmel, särskilt en sådan som driver omkring för att begå brott

   1920 (15 juli): Pila-Brita och hennes roll i Hälsingemorden (Svenska Dagbladet):

   Gården var tillhåll för traktens alla rackare och tjuvstrykar ― sådana fanns det gott om ― och alldeles särskilt kär var den som tillflyktsort för Åkerberg och det slödder som denne samlade omkring sig.

   1955 (4 maj): Irländskt på Lilla Dramaten (Svenska Dagbladet), Sten Selander:

   Gunnar Hellströms beskedlige odåga och tjuvstryker bär med humoristisk resignation det kors hans två besvärliga fruntimmer lade på honom.

   1962: Land i lågor: en snapphaneroman, Jan Mellhed:

   ― En luffare och tjuvstryker, svarade Mats Fiskare. Jag vet inte var han hör hemma, men han kommer ofta hit till Torekov när han har pengar att supa för. Han är en vägman och har aldrig uträttat ett hederligt arbete.

   1965: Skuggan av död man, Harry Sjöman:

   Johan betraktades som en flåbuse och tjuvstryker och Meli var väl inte stort annat än ett fnask.

   Varianter: tjuvstryk, med böjningen -en, -ar

Översättningar

skurk, lymmel, särskilt en sådan som driver omkring för att begå brott

• tyska: Stadtstreicher ^(de) m