tionde

Svenska

Räkneord

tionde

1. (ordningstal) som kommer som nummer tio i en ordning

Etymologi: Belagt i språket sedan 1200-talet. Av fornsvenska tīondi, tionde, av fornnordiska tíundi, av urgermanska *tehundô, av urindoeuropeiska *déḱm̥tō

Besläktade ord: tiondel

Översättningar

som nummer tio i ordning

• belarusiska: дзяся́ты
• danska: tiende ^(da)
• engelska: tenth ^(en)
• finska: kymmenes ^(fi)
• frisiska: tsiende
• georgiska: მეათე
• gotiska: 𐍄𐌰𐌹𐌷𐌿𐌽𐌳𐌰 (taihunda)
• grekiska: δέκατος ^(el) (dékatos)
• hawaiiska: ʻumi
• hebreiska: עשירי (asiri)
• italienska: decimo ^(it)
• jiddisch: צענט (tsent)
• kazakiska: оныншы
• kirgiziska: онунчу ^(ky)
• klassisk grekiska: δέκατος (dékatos)
• persiska: دهم ^(fa) (dahom)
• polska: dziesiąty ^(pl)
• portugisiska: décimo ^(pt)
• ryska: десятый ^(ru)
• spanska: décimo ^(es)
• turkiska: onuncu ^(tr)
• tyska: zehnte ^(de)
• udmurtiska: дасэтӥ
• ukrainska: деся́тий ^(uk)

Substantiv

Böjningar av tionde	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tionde	tiondet	tionden	tiondena
Genitiv	tiondes	tiondets	tiondens	tiondenas

tionde

1. (historia) skatt som bönder fick betala till kyrkan bestående av en tiondel av vad man producerade i jordbruket

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1200-talet. Av fornsvenska tiund, tiunde. Efter latinets decima ("tionde").

Översättningar

skatt som bönder fick betala till kyrkan

• bokmål: tiende ^(no)
• danska: tiende ^(da)
• engelska: tithe ^(en)
• esperanto: dekonaĵo ^(eo)
• finska: kymmenykset ^(fi) pl, kirkollisvero ^(fi)
• franska: dîme ^(fr) f, dime ^(fr) f, décime ^(fr) f
• hebreiska: מַעֲשֵׂר ^(he) m (ma'aser)
• indonesiska: persepuluhan ^(id), perpuluhan ^(id)
• isländska: tíund f
• italienska: decima ^(it)
• katalanska: delme ^(ca) m
• kymriska: degwm ^(cy) m
• litauiska: dešimtinė ^(lt) f
• nederländska: tiende ^(nl)
• nynorska: tiend
• portugisiska: dízimo ^(pt) m
• spanska: diezmo ^(es)
• tyska: Zehnt ^(de)
• ungerska: tized ^(hu)