tiende

Bokmål

Substantiv

tiende

1. tionde; skatt som bönder fick betala till kyrkan bestående av en tiondel av vad man producerade i jordbruket

Danska

Räkneord

tiende

1. tionde

Etymologi: Av fornnordiska tíundi, av urgermanska *tehundô, av urindoeuropeiska *déḱm̥tō

Substantiv

Böjningar av tiende	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tiende	tienden	tiender	tienderne
Genitiv	tiendes	tiendens	tienders	tiendernes

tiende u

1. tionde; skatt som bönder fick betala till kyrkan bestående av en tiondel av vad man producerade i jordbruket

   Etymologi: Av fornnordiska tíund. Efter latinets decima ("tionde").

   Sammansättningar: tiendelade

Nederländska

Substantiv

tiende

1. tionde; skatt som bönder fick betala till kyrkan bestående av en tiondel av vad man producerade i jordbruket