tein

Bokmål

Substantiv

Böjningar av tein	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tein	teinen	teiner	teinene
Genitiv	teins	teinens	teiners	teinenes

tein m

1. telning, rotskott, kvist
2. slända (att spinna på)

   Synonymer: håndtein, handtein

Etymologi: Av fornnordiska teinn, av urgermanska *tainaz.

Finska

Verb

tein

1. böjningsform av tehdä

Nynorska

Substantiv

Böjningar av tein	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tein	teinen	teinar	teinane

tein m

1. telning, rotskott, kvist
2. ten (stång, pinne)

   Sammansättningar: jerntein

3. slända (att spinna på)

   Synonymer: handtein

Etymologi: Av fornnordiska teinn, av urgermanska *tainaz.