tabu

Svenska

Substantiv

Böjningar av tabu	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tabu	tabut	tabun	tabuna
Genitiv	tabus	tabuts	tabuns	tabunas

tabu

1. något som är eller uppfattas som förbjudet, heligt, som måste undvikas ofta grundat på ockulta eller religiösa grunder

   Etymologi: Av engelska taboo, av tonganska tabu (”tabu, helig”), av urpolynesiska *tapu.

Översättningar

Översättningar

• bokmål: tabu n
• engelska: taboo ^(en)
• franska: tabou ^(fr)
• frisiska: taboe
• isländska: bannhelgi f, feimnismál n
• italienska: tabù ^(it) m
• katalanska: tabú m
• nederländska: taboe ^(nl)
• spanska: tabú ^(es) m
• tyska: Tabu ^(de) n

Albanska

Substantiv

tabu

1. tabu