syndafall

Svenska

Substantiv

Böjningar av syndafall	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	syndafall	syndafallet	syndafall	syndafallen
Genitiv	syndafalls	syndafallets	syndafalls	syndafallens

syndafall

1. (religion) Guds bestraffning till människan för att Eva åt av förbjudna frukten i Eden

   Användning: Oftast i bestämd form singular.

   Jämför: syndaflod

2. (överfört) konsekvenserna av att göra något strängt förbjudet

   2007 (23 dec): Tuffa tag i Västerås djungel (Svenska Dagbladet), Lars Ring:

   [...] ett förkapitalistiskt paradis som genomgår ett syndafall på grund av en guldtacka.

Se även tesaurus: Ont, Återfall, Orätt, Last, Försyndelse, Irreligiositet

Översättningar

Guds bestraffning till människan för att Eva åt av förbjudna frukten i Eden

• bokmål: syndefall n

konsekvenserna av att göra något strängt förbjudet