supinum

Svenska

Substantiv

Böjningar av supinum	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	supinum	supinumet	supinum	supinumen
Genitiv	supinums	supinumets	supinums	supinumens

supinum

1. (lingvistik) verbform som i svenska språket i kombination med böjningar av ha bildar perfekt och pluskvamperfekt

   I meningen "Hunden sägs ha jagat älgen in i skogen" är jagat aktiv form av supinum.

   I meningen "Älgen sägs ha jagats in i skogen av hunden" är jagats passiv form av supinum.

   Diverse: I många språk andra än svenska används samma beteckning för det som i svenskan är antingen particip eller supinum.

Översättningar

verbform

• bokmål: supinum n
• bulgariska: супин m (supin)
• danska: supinum n
• engelska: supine ^(en)
• finska: supiini ^(fi)
• franska: supin ^(fr) m
• latin: supīnum n
• nederländska: supinum ^(nl) n
• nynorska: supinum n
• ryska: супин ^(ru) m (supín)
• slovakiska: supínum n
• spanska: supino ^(es) m
• tjeckiska: supinum ^(cs) n
• tyska: Supinum ^(de) n, Supin n, Lagewort ^(de) n