SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av stund  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ stund stunden stunder stunderna
Genitiv stunds stundens stunders stundernas

stund

  1. en relativt kort tidsperiod, oftast längre än ett "ögonblick" men kortare än ett "tag"
    Det här tar ännu en stund.
    Etymologi: Av fornsvenska stund f, av fornnordiska stund f, av urgermanska *stundō (”stund, timme”), av urindoeuropeiskt ursprung.
    Fraser: från stund till annan, för stunden, i denna stund
    Sammansättningar: sagostund, stundtals, stundvis

ÖversättningarRedigera

IsländskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av stund  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ stund stundin stundir stundirnar
Ackusativ stund stundina stundir stundirnar
Dativ stund stundinni stundum stundunum
Genitiv stundar stundarinnar stunda stundanna

stund

  1. stund
  2. timme
    Synonymer: klukkustund