strö

Svenska

Verb

Böjningar av strö	Aktiv	Passiv
Infinitiv	strö	strös
Presens	strör	strös
Preteritum	strödde	ströddes
Supinum	strött	strötts
Imperativ	strö	–
Particip
Presens	ströende, ströendes
Perfekt	strödd

strö

1. försiktigt eller utan större kraft kasta eller sprida så att något fördelar sig mer eller mindre jämnt

   Vanliga konstruktioner: strö ngt över/på ngt

   Fraser: (partikelverb) strö omkring, strö omkring sig, strö på, strö ut, strö över

   Han strödde omkring sig lyriska, episka och dramatiska dikter, romaner, noveller och sagor.

   Fraser: (konkreta) strö komplimanger

   Fraser: (idiom) strö salt i såret

   Etymologi: Av fornsvenska strøia, besläktat med fornnordiska strá, fornhögtyska streuwen (varav tyska streuen), fornfrankiska *strōien, (varav nederländska strooien), fornengelska strewian (engelska strew), av urgermanska *strawjanan, latin sternere, klassisk grekiska στόρνυμι (stórnumi, "sprida ut"), sanskrit स्तृणाति (stṛṇati, "slunga"), av gemensam indoeuropeisk rot.

   Besläktade ord: beströ, strössla, strössel

   Sammansättningar: ströbröd, ströburk

Översättningar

kasta eller sprida så att något fördelar sig jämnt

• bokmål: strø ^(no)
• engelska: strew ^(en), scatter ^(en), sprinkle ^(en)
• franska: répandre ^(fr)
• italienska: spargere ^(it)
• nederländska: strooien ^(nl)
• polska: sypać ^(pl), posypywać ^(pl), rozsypywać ^(pl)
• tyska: streuen ^(de)