stråla

Se även strala.

Svenska

Verb

Böjningar av stråla	Aktiv	Passiv
Infinitiv	stråla	strålas
Presens	strålar	strålas
Preteritum	strålade	strålades
Supinum	strålat	strålats
Imperativ	stråla	–
Particip
Presens	strålande, strålandes
Perfekt	strålad

stråla

• uttal: ˈstɾoːˌla

1. (intransitivt) avge (synlig eller osynlig) strålning; skina, lysa i en bestämd riktning, glänsa

   Det strålar en stjärna, förunderligt blid - julsång av Jeanna Oterdahl

2. (transitivt, fysik, medicin, mindre brukligt) utsätta för (främst joniserande) strålning; utsätta för strålbehandling; bestråla
3. (intransitivt, om person) vara märkbart mycket glad; le brett

Besläktade ord: stråle, strålning

Sammansättningar: bestråla, sammanstråla, utstråla

Översättningar

(intransitivt) avge strålning

• bokmål: stråle ^(no)
• engelska: shine ^(en), beam ^(en)
• finska: säteillä ^(fi), loistaa ^(fi) om synligt ljus
• franska: rayonner ^(fr)
• italienska: raggiare ^(it), splendere ^(it), essere raggiante, irradiare
• nynorska: stråle
• portugisiska: brilhar ^(pt), resplandecer ^(pt)
• ryska: сия́ть ^(ru) impf, блиста́ть ^(ru) impf, блесну́ть ^(ru) pf
• tyska: strahlen ^(de)

(intransitivt, om person) vara märkbart mycket glad

• bokmål: stråle ^(no)
• engelska: beam ^(en)
• franska: rayonner ^(fr)
• nynorska: stråle
• tyska: strahlen ^(de)