språk: svenska, ordklass: verb, problem: "vägen sträcker sig från A till B"

Wikipedia har en artikel om:
sträcka

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av sträcka  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sträcka sträckan sträckor sträckorna
Genitiv sträckas sträckans sträckors sträckornas

sträcka

  1. (geometri, fysik) del av en rät linje, vilken avgränsas på båda sidorna av två punkter på linjen
    Jämför: rät linje (inte begränsad, oändligt lång), stråle (begränsad på en sida, oändligt lång)
    Sammansättningar: järnvägssträcka
    Homofoner: strecka

Översättningar

redigera
Böjningar av sträcka  Aktiv Passiv
Infinitiv sträcka sträckas
Presens sträcker sträcks (sträckes)
Preteritum sträckte sträcktes
Supinum sträckt sträckts
Imperativ sträck
Particip
Presens sträckande, sträckandes
Perfekt sträckt

sträcka

  1. göra mer utsträckt
  2. ge, överlämna (genom att sträcka på kroppen)
  3. (reflexivt: sträcka sig) (om person) göra sig längre
    Vanliga konstruktioner: sträcka sig efter, sträcka på sig
  4. (reflexivt: sträcka sig) dra ut en muskel så att den skadas eller delvis brister
    Jämför: muskelruptur
 
Besläktade ord: sträcka ut, sträckning
Homofoner: strecka

Översättningar

redigera