stickling

Svenska

Substantiv

Böjningar av stickling	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stickling	sticklingen	sticklingar	sticklingarna
Genitiv	sticklings	sticklingens	sticklingars	sticklingarnas

sticklingar i vatten

stickling

1. (botanik) del av växt innehållande meristem som avlägsnas från värdplanta för att klona eller föröka en växt

   Besläktade ord: sticka

Se även

• toppstickling
• rotstickling
• toppskott

Översättningar

avskuren/klippt del av en växt, avsedd att stickas ned i jord

• engelska: striking ^(en), cutting ^(en), slip ^(en)
• finska: pistokas ^(fi)
• polska: odnóżka ^(pl) f, sadzonka ^(pl) f, flanca ^(pl) f
• portugisiska: estaca ^(pt) f
• spanska: esqueje ^(es) m
• turkiska: çelik ^(tr)
• tyska: Steckling ^(de) m, Setzling ^(de) m