stavrim

Svenska

Substantiv

Böjningar av stavrim	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stavrim	stavrimmet	stavrim	stavrimmen
Genitiv	stavrims	stavrimmets	stavrims	stavrimmens

stavrim

1. det förhållande att flera ord börjar på liknande sätt, med samma bokstav

   Synonymer: allitteration

   Etymologi: Sammansatt av stav (som i bokstav, runor, förstabokstaven i ordet) och rim (som i verskonsten).

   Användning: Den fornnordiska diktningen hade särskilda regler för stavrim, som beskrivs i detalj i tredje avdelningen av Snorres Edda. Alla vokaler ansågs stavrimma med varandra, medan st- och sk- ansågs vara olika.

   Besläktade ord: stavrimma, stavrimmande

Översättningar

det förhållande att flera ord börjar på liknande sätt, med samma bokstav

• bokmål: stavrim m
• tyska: Stabreim ^(de) m