Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av sprakfåle  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sprakfåle sprakfålen sprakfålar sprakfålarna
Genitiv sprakfåles sprakfålens sprakfålars sprakfålarnas

sprakfåle n

  1. (ålderdomligt) yster, bångstyrig häst
  2. (överfört) yngling med vilt, okontrollerat uppträdande
    Synonymer: vildhjärna, vildbasare, yrhätta
 
Etymologi: Belagt sedan 1847, av verbet spraka + fåle.[1][2][3]

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "sprakfåle"
  2. Svenska Akademiens ordbok: "sprakfåle"
  3. Förekomst av termen "sprakfåle" i alla äldre upplagor av SAOL, SO samt Dalins ordbok