Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av splittrare  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ splittrare splittraren, vard. splittrarn splittrare splittrarna
Genitiv splittrares splittrarens, vard. splittrarns splittrares splittrarnas

splittrare u

  1. person som splittrar, något eller någon som (med flit) orsakar oenighet inom en sammanslutning
    Besläktade ord: splittring