Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av slyngel  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ slyngel slyngeln slynglar slynglarna
Genitiv slyngels slyngelns slynglars slynglarnas

slyngel

  1. (eventuellt nedsättande) halvvuxen pojke som är full av upptåg och pojkstreck; oerfaren, otuktad ung man
    1964: Turturduvans röst, sidan 10, Gunnar Falkås:
    Slyngeln skrattade brett och tillade: — Di säjer ock att prosten i Vånga han ä fem brabantska alnar tjocker.
    Synonymer: busfrö, satpojke (nedsättande)
    Jämför: bullerbas, spoling, yngling
    Sammansättningar: slyngelaktig, slyngelstreck, slyngelålder, slyngelår
  2. (ålderdomligt) pojke eller man, särskilt om karl av lägre samhällsklass, såsom betjänt, dräng eller liknande

Översättningar redigera