slyngel

Svenska

Substantiv

Böjningar av slyngel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	slyngel	slyngeln	slynglar	slynglarna
Genitiv	slyngels	slyngelns	slynglars	slynglarnas

slyngel

1. (eventuellt nedsättande) halvvuxen pojke som är full av upptåg och pojkstreck; oerfaren, otuktad ung man

   1964: Turturduvans röst, sidan 10, Gunnar Falkås:

   Slyngeln skrattade brett och tillade: — Di säjer ock att prosten i Vånga han ä fem brabantska alnar tjocker.

   Synonymer: busfrö, satpojke (nedsättande)

   Jämför: bullerbas, spoling, yngling

   Sammansättningar: slyngelaktig, slyngelstreck, slyngelålder, slyngelår

2. † (ålderdomligt) pojke eller man, särskilt om karl av lägre samhällsklass, såsom betjänt, dräng eller liknande

Översättningar

halvvuxen pojke som är full av upptåg och pojkstreck

• franska: galopin ^(fr) m, garnement ^(fr) m
• polska: urwis ^(pl) m, łobuz ^(pl) m, łobuziak m, ancymon ^(pl) m, ancymonek m
• tyska: Schlingel ^(de) m, Flegel ^(de) m

† pojke eller man, särskilt om karl av lägre samhällsklass