skrik

Svenska

Substantiv

Böjningar av skrik	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skrik	skriket	skrik	skriken
Genitiv	skriks	skrikets	skriks	skrikens

skrik

1. starkt ljud vanligen framkallat av människa, ofta rädd, upprörd eller under smärta

   Hörde du inte skriket nyss?

   Besläktade ord: skrika

   Sammansättningar: barnskrik

   Fraser: sista skriket

Översättningar

Översättningar

• engelska: scream ^(en)
• franska: cri ^(fr) m
• italienska: urlo ^(it) m, grido ^(it) m
• spanska: grito ^(es) m, chillido m
• tyska: Schrei ^(de) m, Geschrei ^(de) n

Verb

skrik

1. böjningsform av skrika