skogsfågel

Svenska

Substantiv

Böjningar av skogsfågel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skogsfågel	skogsfågeln	skogsfåglar	skogsfåglarna
Genitiv	skogsfågels	skogsfågelns	skogsfåglars	skogsfåglarnas

skogsfågel

1. (ornitologi) fågel som (mest) lever i skog

   Sammansättningar: skogsfågelbestånd, skogsfågelfångst, skogsfågelhund, skogsfågeljakt, skogsfågelstam, skogsfågelunge

   Antonymer: fältfågel, sjöfågel, tamfågel

Översättningar

fågel som (mest) lever i skog

• bokmål: skogsfugl m, skogfugl m, skaufugl m
• frisiska: boskfûgel u
• nynorska: skogsfugl m
• tyska: Waldvogel ^(de) m