scout

för medlem i internationella scoutrörelsen eller Scouterna

Se även Scout.

Svenska

Substantiv

Böjningar av scout	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	scout	scouten	scouter	scouterna
Genitiv	scouts	scoutens	scouters	scouternas

scout

1. spejare
2. person vars mål är att förstå livet i djungeln, naturen eller staden samt finna sig tillrätta överallt, i stånd att tyda minsta tecken och spår, eller som redan kan detta

   Varianter: skaut (ålderdomligt)

   Sammansättningar: modellscout, talangscout, fredsscout, krigsscout, boyscout, girlscout, flickscout, pojkscout, scoutförelse, scoutkår, scoutpatrull, scoutförbund, scoutskjorta, scoutledare, scoutläger, scoutrörelse, sjöscout, flygscout, scoutbibliotek, scoutlokal, scoutrörelse, scoutmetoden, scouttakt, scoutvägen

Översättningar

1. spejare

• engelska: scout ^(en), guide ^(en)
• tyska: Scout ^(de) m, Pfadfinder ^(de) m, Kundschafter ^(de) m

2. medlem i en scoutförening

• bokmål: speider m
• finska: partiolainen ^(fi)
• tyska: Pfadfinder ^(de) m, Pfadfinderin ^(de) f