Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av sankmark  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sankmark sankmarken sankmarker sankmarkerna
Genitiv sankmarks sankmarkens sankmarkers sankmarkernas

sankmark u

  1. (naturgeografi) markområde med lågt läge och stabil botten som ofta är vattensjukt; sumpig och och sank mark
    Jämför: myr, myrmark, mosse, sumpmark, våtmark
    Etymologi: Sammansättning av sank och mark, där sank är ett äldre imperfekt av verbet sjunka.