Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av sakförare  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sakförare sakföraren sakförare sakförarna
Genitiv sakförares sakförarens sakförares sakförarnas

sakförare u

  1. (juridik) advokat, juridiskt ombud, förespråkare
    1854: Pfefferkorns reseminnen, Onkel Adam:
    Jo visst, min vän Söderqvist, han var jurist han också, ganska skicklig sakförare här ute i lagman Appelstads domsaga — hm — förde andras talan.
    1917: Bibeln. Job 13:8:
    Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
  2. (skämtsamt) stadsbud
    1893: En restur, Elias Sehlstedt:
    Mitt stadsbud, en »sakförare» med rödt vackert hår, har redan infunnit sig på bestämdt klockslag.

Översättningar

redigera