Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av sörpa  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ sörpa sörpan
Genitiv sörpas sörpans

sörpa u

  1. djurfoder utblandat med vatten (och gröpe, grovt malen säd)
    1840: Ladugårds-arrendet, Carl Jonas Love Almqvist:
    När en rör ihop agnar och vatten, så bör en åtminstone strö tre nävar gott gröpe därpå, annars blir sörpan svag.
  2. sörja av is i vattendrag
    1943: Bildning av bottenis och sörpa i ett rinnande vattendrag i Teknisk Tidskrift, Gunnar Nybrant:
    På detta sätt kan bildningen av sörpa och bottenis få sin förklaring.
 
Varianter: sorp n, sorpe n, sorpa, sörp n, sörpe n

Verb redigera

Böjningar av sörpa  Aktiv Passiv
Infinitiv sörpa sörpas
Presens sörpar sörpas
Preteritum sörpade sörpades
Supinum sörpat sörpats
Imperativ sörpa
Particip
Presens sörpande, sörpandes
Perfekt sörpad

sörpa

  1. blanda sörpa som foder åt husdjur
    1901: Svinaherden och greven med det goda ölsinnet, Erik Axel Karlfeldt:
    Jag repar löv vid alebäck, / jag samkar drav och hästars träck, / jag sörpar kli och agnar / att främja dessa bestars späck.
    1888: I jämtebygd, Johan Lindström Saxon:
    Barken användes åt kreaturen, liksom lövträdsbark, men icke lövet. Detta sörpades åt kalvkor.
    1908: Jordbrukslärans hufvudgrunder , Johan Arrhenius, Johan Fredrik Hallenborg:
    Bovetehalmen skäres och sörpas till boskapen.
  2. (om ett vattendrag) bilda issörja
 
Varianter: sorpa
Besläktade ord: sorpning, sörpning