Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av sönderfall  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sönderfall sönderfallet sönderfall sönderfallen
Genitiv sönderfalls sönderfallets sönderfalls sönderfallens

sönderfall

  1. (generellt) spontan (plötslig eller utdragen) process som resulterar i att något som var en enhet delas upp i bitar, blir mindre, eller förlorar sin funktion eller sitt värde
    Separatistiskt sönderfall av Jugoslavien under 1990-talet medförde storskaliga våldsamheter under flera år.
  2. (kärnfysik) spontan omvandling av atomkärnor som medför att en liten bit skjuts ut och energi frigörs
    Tunga kärnor drabbas av alfa-sönderfall.
    Se även: elektroninfångning, fission
  3. (matematik) minskning i samband med en exponentiell funktion

Översättningar

redigera

sönderfall

  1. böjningsform av sönderfalla