runkunnig

Svenska

Adjektiv

Böjningar av runkunnig		Positiv
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	runkunnig
	Neutrum	runkunnigt
Bestämd singular	Maskulinum	runkunnige
	Alla	runkunniga
Plural		runkunniga
		Predikativt
Singular	Utrum	runkunnig
	Neutrum	runkunnigt
Plural		runkunniga
Kompareras inte.
Adverbavledning		(runkunnigt)?

runkunnig

1. som har kunskap om runor (och runmagi); som kan läsa, förstå (och rista) runskrift

   1849 (1 dec): Qvinnan i Nordens forntid. (Stockholms Aftonpost), professor Cronholm:

   Magiens visdom söktes hos runkunniga Valor, hvilka förutsade menniskornas öden, och äfven förmentes på dem utöfva inflytande.

   1898: Nordmanna-mystik, A. U. Bååth:

   Först när den runkunnige skaldens rätta läkedomsrunor värkat, blef hon frisk.

   Besläktade ord: runkunskap

   Se även tesaurus: Minnesmärke