rondör

Svenska

Substantiv

Böjningar av rondör	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rondör	rondören
Genitiv	rondörs	rondörens

rondör

• uttal: rånndör eller rångdör

1. stort kroppsomfång

   I fabriken arbetade en montör med kraftig rondör.

   Läkaren förklarade för patienten att han borde göra något åt rondören.

   Etymologi: Av franska rondeur.

   Besläktade ord: rund