ringfinger

Se även ring finger.

Svenska

Substantiv

Böjningar av ringfinger	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ringfinger	ringfingret	ringfingrar	ringfingrarna
Genitiv	ringfingers	ringfingrets	ringfingrars	ringfingrarnas

Böjningar av ringfinger	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ringfinger	ringfingern	ringfingrar	ringfingrarna
Genitiv	ringfingers	ringfingerns	ringfingrars	ringfingrarnas

Ringfinger

ringfinger n eller u

1. (anatomi) det fjärde fingret räknat från tummen på en människohand

   Grammatik: Ringfinger liksom finger vacklar i genus och kan vara både neutrum och utrum. Neutrum är vanligare. Pluralformen är dock alltid fingrar oavsett genus.

Översättningar

det fjärde fingret

• bokmål: ringfinger m
• danska: ringfinger ^(da)
• engelska: ring finger ^(en)
• finska: nimetön ^(fi)
• franska: annulaire ^(fr) m
• frisiska: ringfinger
• isländska: baugfingur ^(is) m
• japanska: 薬指 ^(ja) (くすりゆび, kusuriyubi)
• kroatiska: prstenjak m
• lulesamiska: ädnásj
• nederländska: ringvinger ^(nl)
• ryska: безымянный палец ^(ru) m
• spanska: dedo anular m, anular ^(es) m
• tyska: Ringfinger ^(de) m

Danska

Substantiv

ringfinger u

1. ringfinger

Frisiska

Substantiv

ringfinger

• uttal: ˈrɪŋfɪŋər

1. ringfinger