Svenska redigera

Verb redigera

Böjningar av ringa av  Aktiv Passiv
Infinitiv Böjs som ringa + av.
Presens
Preteritum
Supinum
Imperativ
Particip
Presens avringande, avringandes
Perfekt avringd

ringa av

  1. (idiomatiskt) (ålderdomligt) avbryta en telefonförbindelse, avsluta ett telefonsamtal, lägga på
    1955: Slottet, Ib Henrik Cavling (översättning från danska till svenska av Marianne Jangö, 1959):
    Bente ringde av. Sedan satte hon papper i skrivmaskinen, som stod på ett bord vid sidan av skrivbordet.
    1960: He'll Have to Go (Han måste gå), Joe Allison och Audrey Allison (översattning från engelska till svenska av Albert Sandström, 1960):
    Ring inte av, men, säg din vän, att han måste gå.
Besläktade ord: avringa, påringa, uppringa

Översättningar redigera