Engelska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av reconciliation  Singular Plural
Nominativ reconciliation reconciliations
Genitiv reconciliation's reconciliations'

reconciliation

  • uttal: ˌɹɛkənˌsɪlɪˈeɪʃən
  1. det att efter bråk bli sams igen; försoning, förlikning
  2. biläggning, uppgörelse, överenskommelse
  3. samklang, harmoni, förenlighet
    Synonymer: unison
 
Besläktade ord: reconcile