reconciliation

Engelska

Substantiv

Böjningar av reconciliation	Singular	Plural
Nominativ	reconciliation	reconciliations
Genitiv	reconciliation's	reconciliations'

reconciliation

• uttal: ˌɹɛkənˌsɪlɪˈeɪʃən

1. det att efter bråk bli sams igen; försoning, förlikning
2. biläggning, uppgörelse, överenskommelse
3. samklang, harmoni, förenlighet

   Synonymer: unison

Besläktade ord: reconcile