Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av försoning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ försoning försoningen försoningar försoningarna
Genitiv försonings försoningens försoningars försoningarnas

försoning

  1. återskapande av vänskapliga förhållanden; det att två (tidigare) stridande parter slutar att bråka och i stället börjar att komma överens (på ett sådant sätt att de även får mildare känslor för varandra)
  2. (kristendom) det att få gemenskap med Gud (genom Kristi gärning)

Översättningar

redigera