raven

Se även räven.

Svenska

Substantiv

raven

1. böjningsform av rav

Engelska

Substantiv

Böjningar av raven	Singular	Plural
Nominativ	raven	ravens
Genitiv	raven's	ravens'

raven

• uttal: ˈreɪvənⓘ

1. korp

Etymologi

Av fornengelska hræfn, från fornnordiska hrafn.

Verb

Böjningar av raven	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	raven	ravens	raven
Preteritum	◀	ravened	▶
Perfektparticip	◀	ravened	▶
Presensparticip	◀	ravening, vard. ravenin'	▶

raven

1. söka efter rov, röva

   Besläktade ord: ravener, ravenous