rådjur

Svenska

Substantiv

Böjningar av rådjur	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rådjur	rådjuret	rådjur	rådjuren
Genitiv	rådjurs	rådjurets	rådjurs	rådjurens

ett rådjur

rådjur

1. en art (Capreolus capreolus) inom däggdjursfamiljen hjortdjur (Cervidae); individ av arten rådjur

   Det springer ofta rådjur på stigar i skogarna kring Byxelkrok.

   Synonymer: rå (vanligast i sammansättningar)

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1400-talet. Som fornsvenska radiur.

   Besläktade ord: råbock

   Sammansättningar: rådjursstek

Översättningar

Översättningar

• albanska: kaprolle ^(sq) f, sorkadhe ^(sq) f
• baskiska: orkatz ^(eu)
• belarusiska: казу́ля f
• bokmål: rådyr ^(no) n
• danska: rådyr n
• engelska: roe deer ^(en)
• estniska: metskits ^(et)
• finska: metsäkauris ^(fi)
• franska: chevreuil ^(fr) m
• färöiska: rádýr n
• galiciska: corzo ^(gl) m
• grekiska: ζαρκάδι ^(el) n (zarkádi)
• iriska: fia odhar m
• isländska: rádýr n
• lettiska: stirna ^(lv) f
• litauiska: stirna f
• nederländska: ree ^(nl)
• nynorska: rådyr ⁽ⁿⁿ⁾ n
• polska: sarna ^(pl) f
• portugisiska: corço ^(pt) m
• rumänska: căprior ^(ro) m, căprioară ^(ro) f
• ryska: косу́ля ^(ru) f (kosúl'a), козу́ля ^(ru) f
• slovakiska: srna
• slovenska: srna f, srnjak m
• sorbiska:
  • högsorbiska: sorna f
• spanska: corzo ^(es) m
• turkiska: karaca ^(tr)
• tyska: Reh ^(de) n
• ukrainska: козу́ля f (kozulja)
• ungerska: őz ^(hu)