Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av polismyndighet  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ polismyndighet polismyndigheten polismyndigheter polismyndigheterna
Genitiv polismyndighets polismyndighetens polismyndigheters polismyndigheternas

polismyndighet

  1. den myndighet som polisen (i en viss stat, region eller liknande) utgör; någon myndighet(sliknande organisation) av polisiär natur (i en viss stat, internationell samarbetsorganisation eller liknande)
    2010 (20 juli): Örgryte ensamt om att få betala poliskostnader på hemmamatcher (SR):
    Västra Götalandspolisen är den enda polismyndighet som valt att börja ta betalt för polisbevakning vid fotbollsmatcher.
    2011 (15 feb): Polisen hänger ut brottslingar (SvD):
    Rikspolisstyrelsen (RPS) arbetar nu med klara riktlinjer för hur de 21 polismyndigheterna i landet ska använda möjligheten till bildpublicering.
    2013 (16 okt): Antalet mord halverat sedan 90-talet (DN):
    Den federala polismyndigheten FBI redovisar en halvering av det dödliga våldet i USA.
    2014 (19 maj): Polisen splittras i nya områden (SVT):
    Från 1 januari 2015 får Sverige en samlad polismyndighet, till skillnad från i dag då myndigheten är uppdelad i lokala polismyndigheter.