Se även pöla.

Svenska redigera

Verb redigera

Böjningar av pola  Aktiv Passiv
Infinitiv pola polas
Presens polar polas
Preteritum polade polades
Supinum polat polats
Imperativ pola
Particip
Presens polande, polandes
Perfekt

pola

  1. (vardagligt) vara sexuell partner (med)
    1976: Barnens ö, P.C. Jersild:
    Ambulansförare, nej de planerna hade tagit ett snabbt slut när morsan började pola med Stig.
    Vanliga konstruktioner: pola med
    Etymologi: Av förbrytarspråk pola (”vara kompanjon med”), av pol (”kamrat, fästman”). Troligen av slaviskt ursprung.[1]
    Besläktade ord: polare

Källor redigera

  1. ”pola” Nationalencyklopedin, hämtad 2012-07-15.