pannbiff

Svenska

Substantiv

Böjningar av pannbiff	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pannbiff	pannbiffen	pannbiffar	pannbiffarna
Genitiv	pannbiffs	pannbiffens	pannbiffars	pannbiffarnas

pannbiff

pannbiff

1. (kött) rund och tämligen tjock bit köttfärs som stekts i panna

   Ikväll ska vi äta pannbiff med stekt lök.

   Etymologi: Belagt sedan 1885.

   Jämför: järpe

Översättningar

rund och tämligen tjock bit köttfärs som stekts i panna

• tyska: Hacksteak ^(de) n