panegyrik

Svenska

Substantiv

Böjningar av panegyrik	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	panegyrik	panegyriken	panegyriker	panegyrikerna
Genitiv	panegyriks	panegyrikens	panegyrikers	panegyrikernas

panegyrik

1. starkt berömmande (och ofta överdrivet smickrande) högtidstal eller lovtal hållet inför en festförsamling eller i skrift

   Sammansättningar: panegyriker

   Etymologi: Från grekiska πανηγυρικός (panegyrikos, ”festförsamling”), av grekiska πᾶν (pan-, ”all, hel”) och grekiska ἄγυϱις (gyris, ”församling”)

Översättningar

starkt berömmande (och ofta överdrivet smickrande) högtidstal eller lovtal hållet inför en festförsamling eller i skrift

• bokmål: panegyrikk m
• engelska: panegyric ^(en)
• spanska: panegírico ^(es) m