Svenska

redigera

Substantiv

redigera

bröd (oböjligt)

  1. (ålderdomligt) extra bröd som man får på köpet i brödbutiken
    1908: Norrtullsligan, Elin Wägner:
    Kaffepannan sjöng på spritköket, och i brödkorgen fanns jämt åtta wienerbröd, nej tio, ty vi fick två i påbröd, när brödfröken hörde, att vi varit med skatten.
  2. (allmänt) tillägg, bonus
    1923: Jag, Ljung och Medardus‎, Hjalmar Bergman:
    Men gumman Klang fick en flintskallig gubbe, den magraste jag sett. Och som påbröd en uppnäst, fräknig pojke.
    1980: Aprilsol, Sivar Arnér:
    Deras process var över för ett par månader sedan; presenten borde kommit redan då, som påbröd på arvodet.
    Sammansättningar: påbrödskort
 
Etymologi: Sedan 1851. Av och bröd.
Se även tesaurus: Tillägg

Översättningar

redigera