origo

Svenska

Substantiv

Böjningar av origo	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	origo	origon
Genitiv	origos	origons

Böjningar av origo	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	origo	origot
Genitiv	origos	origots

origo

• uttal: ʊˈriː.gʊ eller uttal: ɔˈriː.gʊ

1. (matematik) nollpunkten i ett koordinatsystem

   1866: Utkast till isoperimetriska problemers fullständiga solution, C. E. Lundström:

   Af hyperbelns equation ses, att han är hänförd till axlar, som äro parallela med hans asymptoter, och till ett origo, beläget på den ena branchen, hvilken, såsom liggande i det negativa gebitet, icke kan komma i fråga att användas.

   Etymologi: Av latinska origo (”ursprung”).

Översättningar

Översättningar

• engelska: origin ^(en)
• franska: origine ^(fr) f
• spanska: origen ^(es) m

Latin

Substantiv

origo f

1. ursprung, uppkomst, upphov, tillkomst, härkomst, början, källa, förfader