origo
Svenska redigera
Substantiv redigera
| Böjningar av origo | Oräknebart | |
|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | origo | origon |
| Genitiv | origos | origons |
| Böjningar av origo | Oräknebart | |
|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | origo | origot |
| Genitiv | origos | origots |
origo
- (matematik) nollpunkten i ett koordinatsystem
- 1866: Utkast till isoperimetriska problemers fullständiga solution, C. E. Lundström:
- Af hyperbelns equation ses, att han är hänförd till axlar, som äro parallela med hans asymptoter, och till ett origo, beläget på den ena branchen, hvilken, såsom liggande i det negativa gebitet, icke kan komma i fråga att användas.
- Af hyperbelns equation ses, att han är hänförd till axlar, som äro parallela med hans asymptoter, och till ett origo, beläget på den ena branchen, hvilken, såsom liggande i det negativa gebitet, icke kan komma i fråga att användas.
- Etymologi: Av latinska origo (”ursprung”).
- 1866: Utkast till isoperimetriska problemers fullständiga solution, C. E. Lundström:
Översättningar redigera
Latin redigera
Substantiv redigera
origo f