Svenska

redigera

Adjektiv

redigera

obror

  1. (nyord, om personer, men även om företeelser; nästan bara predikativt) taskig, okamratlig, osolidarisk, elak; som inte är som en bror eller en kamrat brukar eller förväntas vara
    Amanda är så obror när hon inte respekterar Filip.
    Bara drar utan att säga hejdå, så obror.
    Den här dagen är så sjukt obror.
    Användning: Det används mest som adjektiv men förekommer ibland även som substantiv: Jag har blivit kallad en riktig obror.
    Samtidigt tycks nu ett motsvarande bror med betydelsen ’kamratlig’ vara på stark frammarsch: Fett bror av honom ändå. [1]
    Etymologi: När och hur det kommer sig att uttrycket fick fäste i språkbruket är svårt att svara på, men klart är att obror numera har många användare, inte minst bland barn och unga, och att det har florerat i olika nätforum åtminstone sedan 2009.
    Varifrån användningen av obror kommer är oklart, men man kan jämföra med ett äldre bruk av broder, liksom av brother i engelskan ('kamrat, närstående person'). Det ser vi i hälsningsfrasen bästa broder liksom i det sentida engelska ordet bromance ('manlig ömsint vänskap'). [1]

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. 1,0 1,1 Institutet för språk och folkminnen, "Obror", läst 16-01-01