nova

Se även Nova.

Svenska

Substantiv

Böjningar av nova	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	nova	novan	novor	novorna
Genitiv	novas	novans	novors	novornas

nova

1. (astronomi) det att en vit dvärg, som ingår i ett binärsystem med en huvudseriestjärna, samlar på sig en stor mängd av den andra stjärnans atmosfäriska väte, så att trycket utanför den vita dvärgen blir så stort att denna nya atmosfär exploderar när vätet börjar fusionera till helium

   Användning: En nova skall inte förväxlas med en supernova av typ Ia.

   Etymologi: Sammandragning av latinets nova stella, bokstavligen ny stjärna.

   Sammansättningar: hypernova, supernova

Esperanto

Adjektiv

Böjningar av nova	Singular	Plural
Nominativ	nova	novaj
Ackusativ	novan	novajn
Adverbavledning	(nove)?
Kompareras med pli och plej.

nova

1. ny

   Antonymer: malnova

Latin

Adjektiv

nova

1. positiv nominativ singularis feminin av novus
2. positiv nominativ pluralis neutrum av novus
3. positiv ackusativ pluralis neutrum av novus
4. positiv ablativ singularis feminin av novus
5. positiv vokativ singularis feminin av novus
6. positiv vokativ pluralis neutrum av novus
7. böjningsform av novus

Portugisiska

Adjektiv

nova

1. böjningsform av novo