nickhake

Svenska

Substantiv

Böjningar av nickhake	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	nickhake	nickhaken	nickhakar	nickhakarna
Genitiv	nickhakes	nickhakens	nickhakars	nickhakarnas

nickhake u

1. (sjöfart, vapen) kanon av klen kaliber fäst i fartygets reling

   Etymologi: Av nick (klyka) och hake (krok, jämför hakebössa).