SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av nedskräpning  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ nedskräpning nedskräpningen
Genitiv nedskräpnings nedskräpningens

nedskräpning

  1. (brottslighet, juridik) det att skräpa ner (skräpa ned); handlingen att (avsiktligt alternativt genom försummelse) slänga eller på annat sätt lämna skräp ifrån sig (på allmän plats eller i naturen)
    Jämför: brott mot miljöbalken, förorening, miljöförstöring
    Varianter: nerskräpning
    Den som skräpar ned inom allmänt område kan dömas för nedskräpning till böter eller fängelse.
    Tack vare de nya skyltarna har nedskräpningen i parken minskat med 64 %.

ÖversättningarRedigera