nedskräpning

Svenska

Substantiv

Böjningar av nedskräpning	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	nedskräpning	nedskräpningen
Genitiv	nedskräpnings	nedskräpningens

nedskräpning

1. (brottslighet, juridik) det att skräpa ner (skräpa ned); handlingen att (avsiktligt alternativt genom försummelse) slänga eller på annat sätt lämna skräp ifrån sig (på allmän plats eller i naturen)

   Jämför: brott mot miljöbalken, förorening, miljöförstöring

   Varianter: nerskräpning

   Den som skräpar ned inom allmänt område kan dömas för nedskräpning till böter eller fängelse.

   Tack vare de nya skyltarna har nedskräpningen i parken minskat med 64 %.

Översättningar

handlingen att lämna skräp ifrån sig

• bokmål: forsøpling mf
• engelska: littering ^(en)
• tyska: Verunreinigung ^(de) f