förorening

Svenska

Substantiv

Böjningar av förorening	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	förorening	föroreningen	föroreningar	föroreningarna
Genitiv	förorenings	föroreningens	föroreningars	föroreningarnas

förorening

1. (miljö) oönskade partiklar eller ämnen (i ett medium där de knappast borde finnas och som eventuellt kan utgöra en fara för människor och miljö)

   Sammansättningar: föroreningshalt, föroreningskälla, föroreningsnivå, havsförorening, ljusförorening, luftförorening, miljöförorening, oljeförorening, plastförorening, vattenförorening

   Jämför: utsläpp, miljöförstöring (ungefär, oönskat i naturen)

Översättningar

oönskade partiklar eller ämnen

• franska: impureté ^(fr) f, saleté ^(fr)
• italienska: inquinamento ^(it) m
• polska: zanieczyszczenie ^(pl) n
• tyska: Verunreinigung ^(de) f