Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av förorening  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ förorening föroreningen föroreningar föroreningarna
Genitiv förorenings föroreningens föroreningars föroreningarnas

förorening

  1. (miljö) oönskade partiklar eller ämnen (i ett medium där de knappast borde finnas och som eventuellt kan utgöra en fara för människor och miljö)
    Sammansättningar: föroreningshalt, föroreningskälla, föroreningsnivå, havsförorening, ljusförorening, luftförorening, miljöförorening, oljeförorening, plastförorening, vattenförorening
    Jämför: utsläpp, miljöförstöring (ungefär, oönskat i naturen)

Översättningar redigera