Se även -mynt.

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av mynt  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ mynt myntet mynt mynten
Genitiv mynts myntets mynts myntens

mynt

  1. betalningsmedel i form av (oftast små) präglade metallbitar
    Synonymer: peng, slant
    Hyperonymer: pengar, betalningsmedel
    Hyponymer: 1-öring, ettöring, 2-öring, tvåöring, 5-öring, femöring, 10-öring, tioöring, 25-öring, tjugofemöring, 50-öring, femtioöring, 1-krona, enkrona, 2-krona, tvåkrona, 5-krona, femkrona, 10-krona, tiokrona
    Kohyponymer: sedel
    Besläktade ord: förmynta, mynta
    Sammansättningar: aluminiummynt, blymynt, bronsmynt, euromynt, guldmynt, järnmynt, kopparmynt, kundvagnsmynt, myntdirektör, myntenhet, myntfot, myntgjutning, mynthandel, myntinkast, myntkabinett, myntmetall, myntmästare, myntort, myntprägling, myntsamlare, myntsamling, myntstandard, mynttillverkning, myntverk, myntverkstad, mässingsmynt, nickelmynt, silvermynt, skiljemynt, småmynt, styrmynt, tennmynt, zinkmynt
    Fraser: betala med samma mynt, ge igen med samma mynt, i klingande mynt, med samma mynt, slå mynt av
    Se även: numismatik
  2. valuta
    Vidare behöfver man i en gränstrakt ofta inväxla det ena landets mynt mot det andra.
    Synonymer: myntenhet

Översättningar

redigera

Bokmål

redigera

Substantiv

redigera

mynt

  1. mynt

Isländska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av mynt  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ mynt myntin myntir myntirnar
Ackusativ mynt myntina myntir myntirnar
Dativ mynt myntinni myntum myntunum
Genitiv myntar myntarinnar mynta myntanna

mynt

  1. mynt
  2. valuta
    Synonymer: gjaldmiðill

Nynorska

redigera

Substantiv

redigera

mynt

  1. mynt