mumrik

Svenska

Substantiv

Böjningar av mumrik	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mumrik	mumriken	mumrikar	mumrikarna
Genitiv	mumriks	mumrikens	mumrikars	mumrikarnas

mumrik

1. (vardagligt) underlig, något motbjudande person

   Synonymer: stofil

   Etymologi: Åtminstone sedan 1889 av svenska dialektala mumrik (”enfaldig karl med hafsigt uttal”), troligtvis av mumla.

   Sammansättningar: snusmumrik