moltiga

Svenska

Verb

Böjningar av moltiga	Aktiv	Passiv
Infinitiv	moltiga	moltigas
Presens	moltiger	moltigs (moltiges)
Preteritum	molteg	moltegs
Supinum	moltigit	moltigits
Imperativ	moltig	–
Particip
Presens	moltigande, moltigandes
Perfekt	–

moltiga

• uttal: 'mo:l,ti:ga

1. inte säga något överhuvudtaget

   1928: Anna Svärd, Selma Lagerlöf:

   Hon rådde inte för, att hon hörde till dem, som är tvungna att gå och moltiga, när som de är förbittrade på någon.

   Varianter: tiga mol